The New World of Darkness

Världen vi lajvar i, ''The New World of Darkness'' är en värld som till ytan är mycket lik vår värld. Man kan kalla den en sprucken spegelbild. I den här världen så är inte människorna ensamma utan allt möjligt makabert och vidrigt bor här. Däribland vampyrerna, som är fokuset för detta lajv.

Men det är inte bara monstrena som förstör världen, även människorna är mörkare än vanligt. Städerna är större, vildmarken är vildare, och natten är kyligare. Korruptionen är genom taket, klyftorna är enorma och kriminalitet är vardag. Poliser skyddar bara dem med pengar nog att muta dem, och rättigheter för arbetarklassen är nästintill obefintliga.

De störra historiska händelserna som skett i vår värld, har också skett i denna spegelvärld.

Vampyren

Vampyrer: blodsdrickande varelser av natten. Fasor födda ur mörkret vars enda syfte i livet - olivet, i själva verket - är att släcka deras oheliga törst på de levandes blod. Utan tvekan är dessa väsen monster. Monster, dock, behöver inte nödvändigtvis vara otänkande, känslokalla ohygligheter tomma på ånger, medkänsla eller ens andra mänskliga drag. Vampyrer har förmågan att överstiga sin dödslösa förbannelse, men aldrig undkomma den till fullo.

De kallar sig själva Besläktade eller Invigda, och de har funnits bland de dödliga människorna, likt en ohelig pest, sedan urminnes tider. En vampyr är ett rovdjur som livnär sig på blodet från de levande. Utan blod är en vampyr bara ett lik. Människorna ses ofta som inte mer än boskap, och de lite äldre besläktade kallar dem ofta för kyn, som är ett ord som för människorna gått ur tiden.

Vampyrerna lever oändligt. Besläktade är inte längre människor, hur mycket de än försöker låtsas. Det märks i hur de upplever världen. Mat smakar aska i deras mun, solens strålar bränner dem till damm och de känslor som fick individen i livet att känna sig levande är inte längre aktuella för dessa skuggor i natten.

Slitna från sin tillvaro finner sig nyinvigda vampyrer i en värld av mörker och hemligheter. De lär sig snabbt att de delar världen med sina likar, och de andra har ett rejält försprång. Utvecklas snabbt eller gå till din slutgigtiga död i den nya existensen. Besläktade är dock få i jämförelse med sina byten, och därför måste de söka trygghet bland andra av sin sort, och ständigt låtsas vara en av de dödliga. Hemligheten om vampyrernas existens är en väl dold hemlighet. Den som inte håller sin tungas band straffas med döden.

Så monster ur myt och sagor vandrar bland oss. Hur påverkar detta världen?

Makt och dekadens är det enklaste av sätt att finna ro och nöje i de odödas tillvaro, och därför spelar monstren politiska spel och maktgripande intriger med varandra. Du kan ge dig på att finna en besläktade viskandes i öronen på marionettdockor till direktörer av de största företagen, men även ute på gatan i jakt efter byte.

Vampyrerna styr en stor del av människornas sociala värld, och med människors påverkan av jorden självt, hela planeten. Besläktade främjar misär och mörker för de är där de trivs bäst, även om mänskligheten själv gör det jobbet bra på egen hand i ren och skär girighet, så ser de odöda till att det sker mer effektivt och snyggt, med manipulation och övernaturligt kontroll över boskapen som omedvetet krälar under de förbannades fötter.

Psykologi

Oavsett om själar finns eller inte så är en vampyrs essens lika odöd som deras kroppar. När en besläktad tror sig uppleva känslor är det i själva verket ett eko från deras dödliga liv. En vampyr som känner ilska gör genuint det, men i grunden är det enbart för att det påminner den om något som skett under sina levande dagar. Detta kan skapa mycket förvirring hos en vampyr då den stöter på en situation som den aldrig upplevt som människa. I samma anda kan de besläktade aldrig skapa något nytt, utan snarare en blek kopia av sina tidigare verk.

Utöver det så har deras naturliga instinkter som människor helt ersatts av en mörk närvaro som de invigda kallar för Besten. Den är inte nödvändigtvis ond, men den är inte mer än ett rovdjur. Besten saknar helt mänsklighet och vill bara överleva, dricka blod, och förgöra allt som den ser som ett hot. Ingen finess, inget konsekvenstänk, och definitvt ingen respekt för andra.

Den viskar i örat på alla vampyrer, "du kan dricka lite till, hon klarar det." Vampyrerna måste konstant kämpa emot för att inte ge in för sina instinkter, men ibland brister det och vampyren degenerar till ett djuriskt monster. Att tappa sig till besten, eller gå in i Frenzy, är något som många vampyrer fruktar. Den bryr sig inte om kynen du pratar med är väsentlig för dina planer, bara att den innehåller sex liter blod, och besten vill ha allt.

Besten skyr ljus och värme. Solljus är döden, och är varför vampyrer gömmer sig för solen. Denna rädsla är så stark att vampyren har svårt att hålla sig vaken medan solen är uppe. Istället faller den in i ett slags vilo-stadie som kallas Torpor. En vampyr i torpor är med alla mått mätt ett ruttnande lik, och den är helt frånkopplad verkligheten, utan vandrar bara omkring i sina drömmar. Men när solen går ner igen vaknar vampyren och kroppen blir precis som den var när den en gång dog.

Många andra saker kan tvinga in en vampyr i det här tillståndet, och efter tillräckligt många århundraden går vampyrkroppen in i torpor av sig självt. Många äldre kämpar mot denna påtvingade sömn, men alla faller de till slut. Det finns olika teorier om varför detta händer, men ingen vet säkert.

Drömmar kan vara underbara, men efter ett tag blir det svårt att minnas vad som bara hände i drömmen, och vad som hände på riktigt. Vissa vampyrer har spenderat flera århundraden i torpor medan deras minnen, förmågor, och krafter långsamt lämnar dem. En sådan vampyr har en svår kamp framför sig, någon som är nyinvigd vet åtminstone hur den moderna natten fungerar.

Blodsdrickande

Blod, eller Vitae, är för en vampyr den enda näring som behövs och det kastar den odöde in i extas. Vitae är såväl drog, måltid eller sex, det finns ingenting som mäter sig med utgjutelse av blod från en levande. Även offret får en känsla av njutning, Kyssen, som suddar bort deras minnen om händelsen. När vampyren är klar slickar den snabbt igen såren, och då är, om vampyren varit smidigt, alla spår borta.

Exakt hur vampyren får tag i sitt blod varierar från vampyr till vampyr. De som är charmiga nog lever loppan i dessa promiskuösa tider, där det bara är att ragga hem ett byte från krogen. Andra stryker omkring längs bakgator i jakt på ensamma människor. Och när det inte går, kan man alltid bryta sig in i någons hem. Gemensamt för alla metoder är att det är svårt, och tidskrävande. Inte blir det lättare av att vampyrer är extremt territoriella.

En ung vampyr spenderar därför en stor del av sin tid antingen med att jaga, eller springa ärenden så att den ens får jaga.

Vissa vampyrer sjunker så lågt att de tvingas livnära sig på blod från bestar och djur, men deras oheliga natur kommer tvinga fram en lust för människoblod i sinom tid. Oavsett om vampyren lever av djur eller människor så har de en sak gemensamt - bytet måste vara vid liv.

Eller åtminstone nära nog. Vampyrer suger också ibland blod från varandra. Om mänskligt blod är mat, så är vampyriskt vitae heroin. Beroendeframkallande och underbart är det en njutning utan dess like, men det bär också med sig en risk...

Vaulderie, eller bland yngre vampyrer, blodsband kallas den falska kärlek som skapas av den som dricker en vampyrs blod. Den drabbar både människor och odöda, och är en kärlek så stark att den kan få någon att överge sin familj, dränka sina barn, och till och med ge upp sitt egna liv för sin mästare. Genom sina blodstjänare, människor bundna under blodet, styr vampyrerna världen.

En gång är ingen gång, två gånger kan gå an, men tre gånger och du är förlorad.

Att skapa en vampyr

Att en besläktad livnär sig på, eller dräper, ett byte innebär inte att bytet självt blir en vampyr. Det krävs en medveten handling, kallad omfamningen, för att göra ett lik till invigd. I ögonblicket människan dör måste en droppe blod från en invigd nudda dess tunga, och det måste ske med vilje. Därefter vaknar förhoppningsvis liket upp som en av de odöda, men ibland misslyckas processen.

Att bli invigd är ofta väldigt traumatiskt och minnet etsar sig fast som en fästing. Vad skaparen gör efteråt varierar extremt mycket. Vissa tar hand om sina avkommor, ser till att de får någonting att dricka och lär dem om sin nya tillvaro. Andra dumpar kroppen i ett dike och ser om deras skapelse har bra nog instinkter för att klara sig själv, eller rent ut torterar dem för att få dem att bli det de har tänkt.

Fysiologi

Den vampyriska kroppen följer inte samma regler som den mänskliga. Vampyrens kropp är död och en noggrann medicinsk undersökning visar ganska omgående att inget av organen, förutom de som är väsentliga för att hålla illusionen att den är levande, fungerar.

Enda anledningen till att vampyren rör sig över huvud taget är på grund av den livskraft den stulit från de dödliga, som flödar i blodet. Denna resurs är dyr, och därför spenderas detta dyrbara elixir endast på det som behövs. Skulle situationen kräva det kan dock vampyren fejka funktionen av varenda organ i kroppen, men det kostar.

Ingen av organen fyller någon funktion. Vampyren andas inte, den smälter inte sin föda, och blodet flyter omkring på den invigdas kommando. Det finns dock ett smärre undantag. En påle av trä i hjärtat. Det dräper inte en invigd, men däremot tvingar den in vampyren i torpor tills dess att den dras ut.

De andra myterna fungerar mindre bra. Vitlök, rinnande vatten och kors kan inte mota bort en vampyr, dessa rykten är enbart skrock. Sol och eld är, som redan nämnt, betydligt bättre verktyg.

Det stämmer dock delvis att de inte syns i speglar. Vampyrens spegelbild är nämligen suddig, och det påverkar även kameror. En invigd kan tillfälligt motverka denna effekt, men standard är att de blir dolda. Även detta kostar. En vampyrs röst däremot, kan spelas in precis som en människas och ändras inte.

Den slutgiltiga döden

Vampyrer är inte odödliga. En vampyr åldras förvisso inte, vilket gör att de kan överleva i århundraden, men det finns förfärligt många sätt att förinta en av de förbannade på.

Något som är synnerligen effektivt är att slita lemmar av den, eller blåsa skallen av dem med ett rejält hagelgevär. Vampyren är totalt oberoende av alla viktiga organ, muskler, och annat som driver den mänskliga anatomin. Men de klarar inte av att förlora för stor del av sin volym, och om de inte längre har en arm, så har de inte en arm förrän de spenderar sitt dyrbara blod på att få den att växa ut igen.

Solljus bränner vampyrer och de ryggar tillbaka vid minsta beröring. Som en del av deras odöda förbannelse kan de inte absorbera den livsgivande energin utan bränns till aska av för mycket exponering. Vanlig hederlig eld har samma effekt, och båda får besten att skrika efter nåd.

Vampyrer kan återhämta sig från det mesta, men skador åsamkade av sol eller eld tar lång tid. Sliter du av en vampyrs arm kan den växa ut igen på några sekunder, men om du brännmärker dess rygg kan det ta flera nätter att radera.

När den vampyriska kroppen tar för mycket stryk för att kunna hålla sig vid liv, så faller den till slut i torpor. Blir den ännu mer skadad efter detta så förgörs vampyren, och liket återfår snabbt sin naturliga ålder.

Det finns också ytterligare ett, fruktansvärt, sätt att förgöra en annan invigd. Om en invigd tömmer en av sina fränder helt på blod, och sedan fortsätter dra i sig livskraft så kommer den att börja slita sönder offrets själ. Detta kallas Amarant, och ingen handling är så universellt avskydd bland vampryer som denna. Men för den som kommer undan med det har det starka fördelar, det är nämligen ett av de få sätt en ung vampyr snabbt kan öka kraften i sitt blod.

Vampyrpolitik

Vampyrer bråkar och hugger varandra i ryggen nästan hela tiden. Bland de yngre så görs det för att slå ut konkurrenter om blodet, medan för de äldre handlar det om ett maktbehov, eller ren och skär uttråkning. Dessa bråk leder till att grupperingar bildas.

En sorts grupperingar är vampyrens Klan. Din klan är din familj, du behöver inte älska dem, du kan till och med hata dem, men för det mesta så håller klanerna ihop. Din klan bestäms helt utifrån vem det var som inveg dig, du har alltid samma som din skapare. En vampyrklan har också till stor del samma övernaturliga förmågor och problem, se mer på vampyrklanerna.

Vampyrklanerna är blott fem, inom dessa klaner finns sedan mindre familjer som kallas blodslinjer. Dessa har ingenting med släktskap att göra, utan är snarare vampyrer inom samma klan som delar livsuppfattning. Oavsett vem din skapare är kan du gå med i en blodslinje, om de släpper in dig, så länge du åtminstone är rätt klan.

Utöver klanen så går nästan alla vampyrer med i en av de fem stora kovenanterna, stora samlingar av vampyrer med liknande politisk åskådning eller livsfilosofi. Vissa av dessa rekryterar våldsamt medan andra är lite mer selektiva. Kovenantet ger dig en grupp vampyrer som delar mål med dig, och, framförallt, som tjänar på att hålla dig vid liv. Det finns även fem av dessa, se vampyrkovenanterna

Samhället

Det finns ingen global vampyrstat, men vissa saker är gemensamt för vampyrer världen över.

Demokrati är i nästan alla städer en väldigt avlägsen dröm för vampyrerna. Istället styrs de flesta städer med en gammaldags feodal struktur. Längst upp i hierarkin sitter Prinsen och kontrollerar sin Domän. Den bestämmer lagar och regler och ser till att de efterföljs.

Inte ens den mäktigaste av vampyrer klarar av att göra detta på egen hand, utan den måste nästan alltid dela ut ansvarsområden och makt till andra invigda under sig. De vanligaste av dessa titlar är

  • Seneskalk: Prinsens högra hand och ställföreträdare.
  • Sheriff: Lagens långa arm.
  • Primogen: Prinsens rådgivare.
  • Härold: Förkunnare av prinsens vilja.
  • Regent: En vampyr som agerar prins över en del av domänen

Namnen på dessa titlar, och titeln prins, varierar från stad till stad, men många av dessa återfinns. Dessa utser i sin tur titlar och ansvarsområden, i utbyte mot tjänster och blod.

Det finns också en hel uppsjö av inofficiella titlar som vampyrerna ger sig själva. Kovenanterna har egna interna strukturer, varje klan har oftast en Prisci som i någon mening styr klanen. Du har också stadens avskydda/vördade Harpyor som är de som har koll på vem som är vem och vilka invigda man behöver bry sig om. Eftersom de är de enda som har koll, är det också de som kontrollerar sanningen. Ve den som vredgar en harpya, och använd inte den titeln i deras närhet.

Se Hovet för en mer detaljerad beskrivning av de vampyrer som bestämmer i Gravhamn, och Lagar och Regler för de regler som gäller.

Lajvets politik

Vampyrerna vi spelar på lajvet är Neonater, de vampyrerna som ligger näst längst ner på näringskedjan strax ovanför människorna. För det mesta så bryr sig inte de Äldre, de högst stående vampyrerna, om vad dessa gör, mer än att de sköter sig (se lagar och regler) och kanske om de behöver få något gjort.

Det betyder inte att dessa vampyrer inte har andra saker att käbbla om, inte minst med varandra. En ung vampyr som visar framfötterna och lyckas ta sig några steg upp i rank kan själv få kalla sig Regent en dag. Inte över någon av de finare jaktmarkerna, naturligtvis, men det är bättre än ingenting.

Det är under dessa oslipade diamanter som resten kommer tvingas kräla för att få tillstånd att jaga. Det är dessa som kommer leverera så hård rättvisa som de klarar av.

Men dessa vampyrers vilja är långt ifrån lag bara för att de säger det. De behöver arbetskraft som gör saker åt dem, ofta i utbyte mot jakträttigheter och andra privilegier. För att ens ta sig till makten måste man ofta ge bort ännu mer. Och det är innan klanen och kovenanten kommer och knackar och ber om gratistjänster. Det är inte ovanligt att en oerfaren regent går under av alla som förväntar sig en del av kakan.

Och som om inte det vore nog, även om regenten lyckas jonglera allt detta, så finns det de vampyrerna som inte är fullt så mäktiga att de kan ignorera neonaterna. De vampyrer som blivit gamla nog att de äldre inte längre ser ner på dem som barn, stadens Ancillae.

De är väldigt måna om den lilla makt de har. De kan tycka att en framgångsrik neonat börjar bli ett hot. Ett hot som det nog vore allra bäst att utrota i tid.


Innehåll Copyright © Masquerade Kalmar 2018. Alla Rättigheter reserverade

Vampire the Requiem © White Wolf Publishing - A Paradox Interactive AB company. All rights reserved.